• STARTSIDA
  • MARICA
  • WILMA
  • HÄSTAR
  • KONTAKT
  • Äppelträd

     

    Tävlingssäsongen 2018

    Förra året fick jag äran att tävla Bubblan för första gången, förförsta gången i en helt annan gren en vad jag tidigare tävlat i. Jag startade min första westernridning, och det kanske var på tiden... Så länge jag ridit Bubblan och vi nämt att det hade varit roligt att tävla, som kom äntligen den dagen. Jag tävlade på Lövåsen en bit här ifrån oss och starade två klasser med Bubblan, en Western ridning, man rider ett möster och sedan är det klart, typ. Och sedan startade vi en Western horsemanship som består av ett kortare mönster och sedan en pleasure del. Roligt och lärorikt att tävla och Bubblan vissade mig hur det ska gå till, han som har gjort detta tio tusentals gånger. Vi kom hem med två stycken blåa rosetter, alltså andra platser i båda grenerna, super roligt! Och iår hoppas jag att det blir lite fler tävlingar och vi har redan börjar kolla lite i tävlingskalenderna på WRAS, Western Riders Association of Sweden.

    Sammanlagt är det 23 tävlingar i hela landet, vissa tävlingar är på två dagar och andra bara en dag. Men 23 tävlingar totalt på WRAS. Det kanske är några till tävlingar som är AQHA anslutna och där kan ju Sofia starta, och även jag om dom har en allbreed klass, eftersom Bubblan är korsning och Bam är så renrasig Quarterhorse som han kan bli! Och av dessa 23 tävlingar så kommer vi ev kunna starta på några utav dom, vi vill ju inte behöva åka till Skåne för att tävla, det känns lite väl långt för hästarna och oss att åka...

    21 April 2018
    Typ av tävling: C
    Klasser: BBC - E, D OCH C
    Arrangör: Western Riders Uppland (Norrtälje)
    Hemsida: http://www.wru.nu/
    Tävlingsplats: Meddelas senare
    (här hänger det kanske lite på om vi vill åka 3h till Norrtälje för att tävla.... och jag kommer det här året tävla på B nivå.)

    19 - 20 Maj 2018 - WRX Cross over 2018 
    Typ av tävling: B
    Arrangör: Western Riders i X-län
    Hemsida: http://www.wrx.se/
    Tävlingsplats: Ockelbo Ryttarförening 


    16 - 17 Juni 2018 - Dala Western Games - KM
    Typ av tävling: B
    Arrangör: Dala Western Riders
    Hemsida: http://www.dalawestern.com/
    Tävlingsplats: Lövåsen, Stora skedvi

    28 - 1 Juli - High Chaparral Horse Show
    Vi ska inte tävla här, (eller, kanske ska tvinga Sofia och Bam) ;-) Men Det hade varit roligt att åka ner och kolla! Jag var tyvärr inte med ner förra året!

    Jaaa, så så ser det ut för tävlings året 2018. Tyvärr är det inte så mycket tävlingar närmare oss, då western ridningen inte är så pass stor här runt om kring. Förra året fick till och med en tävling ställas in som ligger drygt 30 min från oss pga att det var för få anmälda. Riktigt tråkigt att det blir bra, men så är det helt enkelt, western ridningen är inte lika stor som den engelska med hoppning och dressyr, och det är svårt att varva in nya medlemmar och nya ryttare till just western världen, för dom flesta har redan fått en bild av hur western ridning är, skarpa bett, sporrar och hästar som vi plågar fram.... eller? jaja, vi får väll se hur det blir och vilka tävlingar vi väljer att åka till! 
     

    Ett trappsteg upp

    Som ni säkert läst så har jag varit i en svaka med min ridning och den har tyvärr pågott ett tag och det här näst in till inte ens varit roligt att rida, min ridning har inte varit bra och det har givit resultatet att det är kaos i hjärnan och där efter går Bubblan efter det, kaos, kaos och ännu mer kaos. Det har säkert känts värre en vad det har varit, men det har ändå varit tillräckligt för att få ner självförtroendet på botten av trappan. MEN, efter dagens ridpass känns det mycket bättre! Som sagt det är lärorikt att ha sådan har svakor, man kommer tillbaka lite klokare och allt blir lite enklare, konstigt nog.

    Kanske lite tidigt att säga att det gick så bra och att det känns som att jag är utanför svakan och tagit mig upp ett trappsteg, men det känns så just nu och jag tänker hålla fast vid den tanken, faktiskt. Dagens pass började med att korta traven på kortsidorna och länga traven på långsidorna, få med honom och hanska lyssna på mig. När det kändes bra och vi rullat på i båda varven så gick vi över och la in små volter i varannat hörn i paddocken. Här fokusera på volten och hålla koll på bakdelen så inte den lever sitt egna liv. Gaopperade lite volter och sånt och gick sedan in på övningen, galopp på kortsidorna, trav på långsidorna med halt i mitten av långsidan, bra övning som fick mig att tänka och det hände något hela tiden. Fokusera på händer och hållning och att Bubblan skulle lyssna med en gång, bad jag om trav så var det tra där, nu på en gång och lika med galopp. Faktiskt så är jag nöjd med galoppen på kortsidan, galopp på kortsidorna är min svaga sida på Bubblan men jag är nöjd över dom. Jag kunde fokusera på galoppen på bara kortsidan och inte runt hela paddocken, vilket fick mig att rida! 

    Vi rullade på i denna övning i båda varven tills det kändes bra, vi gick in och "snuttade" lite på serpentiner och galoppbyten i serpentinerna, gick så där, några bra byten fick vi. Sen tog vi lite galoppombyten på medellinjen och fokuserade på att vara rak efter bytet, då jag gärna gör lite för mycket så det bara svajar lite. Fick gå in på medellinjen och sedan göra skänkelvikning och sedan fatta galopp och fortsätta raktfram i galoppen. Gjorde detta några gånger sedan när allt kändes bra så slutade vi. Bra pass fär vi han med mycket, utan att det blev rörigt. Jag är nöjd och självklart hade mycket kunnat vara bättre men som sagt, jag är fortfarande nöjd med passet. Bubblan skötte sig bra, lyssnade bra på röst och skänkel, han lyssnade nästa bättre på rösten idag, vilket är kanon bra! Jag fokuserade mycket på min andning och ja man rider lite bättre när man andas ordentligt, hmmm undra varför? Tänk att man hela tiden måste påminna sig själv att andas.... men så är det! 

    Nu laddar vi om denna vecka och hoppas på fler roliga pass för på lördag drar vi med hästarna på lite träning i ridhus, ska bli super roligt att få rida lite på annan ort och i annat ridhus. Träffa lite annat folk och bara umgås och rida. Vi får se hur upplägget blir i veckan för hästarna, Bam ska i alla fall få sin sko påslagen som han dragit av sig idag, där av ingen ridning för hans del idag.

    Ser ni också att Bubblan har sina ur fina stjärnboots eftersom han är en sådan ★:a!

    Lite inspiration

     
     
     

    HAE - Min sjukdom

    VARNING FÖR MYCKET TEXT! MEN DET ÄR VIKTIGT TEXT OCH DET ÄR TILL OCH MED SÅ ATT VISSA LÄKARE RUNT OM I SVERIGE INTE ENS HAR HÖRT TALAS OM DENNA SJUKDOM! DET KOMMER FÖREKOMMA SVÅRA LÄKARORD OSV MEN JAG HOPPAS NI FÖRSTÅR ALLT I ALLA FALL! ANNARS STÄLL FRÅGOR!

    HAE påverkar mellan en på 10 000 och en på 50 000 människor världen över. 
    Den exakta förekomsten av hereditärt angioödem är inte känd men uppskattas till cirka 2 personer per 100 000 invånare, vilket motsvarar omkring 200 personer i Sverige. Man känner för närvarande (2015) till cirka 160 personer med hereditärt angioödem i landet, varav minst 35 är barn. (dessa siffror kan ha ändrats med åren)

    HAE är ärftligt: Om en förälder har HAE är det 50 procents risk att barnet ärver åkomman. Frånvaro av HAE i familjen utesluter inte HAE-diagnos, eftersom forskare rapporterar att upp till 25 procent av HAE-patienterna har en ny mutation av C1-inhibitorgenen. Dessa patienter kan föra den defekta genen vidare till sina barn.

     
    Hereditärt angioödem typ I och II orsakas av förändringar (mutationer) i genen SERPING1, som finns på den långa armen av kromosom 11 (11q12-q13.1). Genen är en mall för (kodar för) tillverkningen av proteinet C1-esterasinhibitor (C1-INH). C1-INH är ett reglerande protein som har till uppgift att verka hämmande i komplementsystemet, koagulationssystemet och fibrinolyssystemet. En del mutationer leder till brist på proteinet, andra till ett defekt protein. Vid hereditärt angioödem typ I, som omfattar cirka 85 procent av dem som har sjukdomen, är mängden C1-INH nedsatt. Vid typ II finns proteinet i normal eller förhöjd mängd men fungerar inte normalt.

    SYMPTON
    Patienter med HAE upplever anfall med allvarlig svullnad som påverkar olika kroppsdelar,
    som händer, fötter, ansikte, luftvägar (hals) och inre organ. Svullnad i halsen är det farligaste, då
    luftvägen kan stängas och leda till död genom kvävning. Dessa anfall ska behandlas som en nödsituation, och patienter måste omedelbart söka läkarhjälp när det finns misstanke om anfall i halsen. Undersökningar har visat att mer än 50 procent av patienterna kommer att utsättas för minst ett anfall i halsen under sin livstid. Nästan alla patienter med HAE upplever anfall i magen. Svullnad i magen medför allvarliga och outhärdliga smärtor, kräkningar och diarré.

    Cirka en tredjedel av patienterna med odiagnostiserad HAE opereras i onödan vid anfall i magen, då symtomen indikerar en nödsituation som måste behandlas kirurgiskt. Svullnader i ansiktet, på händerna, fötterna och andra kroppsdelar är skrämmande, extremt smärtsamma och invalidiserande. Det är inte ovanligt att HAE-anfall involverar mer än en kroppsdel. Obehandlat varar ett anfall i genomsnitt 24–72 timmar, men vissa anfall kan vara i upp till en vecka. Merparten av patienterna upplever sina första anfall i barndomen eller i sin tidiga ungdom.

    ORSAK/TRIGGANDE TILL ANFALL
    De flesta anfall uppstår spontant utan någon uppenbar orsak. Ångest, stress, mindre trauman, vissa medicinska, kirurgiska och dentala procedurer samt sjukdomar såsom förkylning och influensa har beskrivits som utlösande faktorer. ACE-hämmare (ett läkemedel för blodtryckskontroll) och östrogenhaltiga läkemedel (p-piller och hormonsubstitution) kan också utlösa ett HAE-anfall.

    Patienter rapporterar ofta om en ”tryckande” känsla på stället där svullnaden uppstår trettio minuter till flera timmar senare. I en del fall kan denna känsla märkas 12–24 timmar innan svullnaden uppstår. Omkring en fjärdedel av patienter med HAE upplever ett platt, icke-kliande rödprickigt utslag både före och under ett anfall.

    HUR OFTA?
    Obehandlade patienter har anfall i genomsnitt var sjunde till var fjortonde dag,
    varierande från nästintill symtomfri till anfall var tredje dag. Det är en markant skillnad på svårighetsgraden av HAE även bland drabbade familjemedlemmar. Då ett typiskt anfall pågår i flera dagar innan det avtar, kan patienter med HAE vara invalidiserade av sina symtom i upp till 100 dagar eller mer än tre månader om året.

    HAE utgör en betydande belastning och patientens livskvalitet försämras markant på grund av förlorade arbets- och skoldagar samt uteblivna sociala och fritidsaktiviteter. Patienter med HAE har ofta nedsatt fysisk och mental hälsa, bland annat depression. Vidare kan HAE vara orsaken till att patienterna ger upp sina studier, arbetet och sociala aktiviteter.

    MINA EGAN ORD
    Jag har levt md sjukdom så länge jag kan minnas, mamma upptäckte sjudomen och misstänkte att jag hade den när min arm svällde upp som liten. Minns inte exakt in ålder men för att göra det enkelt så har jag levt med sjukdomen i snart 24 år. Med blandade anfall, några som har varit lite mer lindriga, men fortfarande har gjort ont eller varit obehagliga, till dom anfallen där jag näst intill varit helt borta och jag fått lov att åka till akuten. Min mamma, mormor, moster och min mormors syster har också denna sjukom i släckten, så vi är många och vi alla har olika anfall och olika svårighetsgrader på sjukdomen. Min moster msåte fylla på med medicin var femte dag för att inte få anfall, min mamma har svåra anfall med tryck över bröstet och blir sängliggandes flera dagar efter en attack. Mormor har också väldigt ofta attacker, det varierar mellan kroppsdelar som hände,r fötter osv men också i mage/tarmar och på andra ställen, hon måste också ta medicin var och varannan dag. Jag där emot, har det lindrigare, jag har fortfarande anfall men jag tillhör den kategorin som har denna sjukdom som inte har anfall så ofta, jag kanske har ett max två anfall i månaden. Men jag har varit inne i en period där jag hade anfall en till två gånger i veckan, det var en mycket dålig period i mitt liv med ångest, panikattacker, dåligt jobb och allt detta triggade sjukdomen då. 

    Men just nu, peppar, peppar ta i trä då har jag haft anfall ca en gång i månaden och då är det oftast mina tarmar som sväller upp och jag hade gärna skippat det faktiskt. Även fast det bara är en gång i månaden så är det frukstansvärt smärtsamt och dom två senaste gångerna har jag varit så borta och dålig att jag varit sängliggandes i två dagar efteråt, kankse låter lite men det är inte lite för mig. För en månad sedan var jag så dålig och hade spytt så mamma gav mig medicin och jag minns inte ens att hon var där och gav mig den, och då sticker hon inen nål i min arm och sprutar in medicinen, men inte ens de kände jag...

    Som tur var har vi denna helt otroliga medicin som hjälper oss. Jag har en medicin som heter Berinert och den ska ges rakt in i blodet, vad jag har förstått när läkarna har pratat om medicinen så ör det ämnet/proteinet vi saknar som sprutas och säkert en hel del annat också. Mamma och jag sticker oss självaoch har fått lära oss det av sjuksköterskorna på lasarettet här i Falun, vi har alltid åkt in till akuten när vi haft ett anfal, men det tar så lång tid, ingen på sjukhuset har den blekaste om vad det är för sjukdom och den ska hanteras akut, vi ska in på en gång och få medicin på en gång, vilket sjukhuset aldrig kunde så varje besök började med att vi ALLTID fick förklara vad det var för sjukdom, hade vi tur så kom en läkare/sjuksköterska som hade tagit emot oss förut och visste hur vi skulle få medicinen och framför allt, viste hur akut det var. Det blir ju lite mer akut om det är halsen och luftvägarna stängs igen, men magen är fruktansvärt smärtsamt. 

    Medicinen börjar verka (på mig) redan efter 20-25 minuter, detta varierar ju självklart mellan människa till människa med just denna sjukdom. Så redan efter 20 - 25 minuter så börjar det bubbla i magen och allt kan försiktigt böja röra sig i tarmarna. Det tar dessvärre lite längre tid när det tex är en arm eller hand, då tar det längre tid för svullnaden att gå ner helt. Men den bästa känslan i hela världen är känslan när man VET att NU är medicinen inne i blodet, nu kan det vara gå åt rätt håll och svullnaden går neråt! Den känslan är fantastiskt!

    Jag har också fått hem en medicin som heter Friazyr som man kan ta i magen, som en spruta till en person med diabetes. Man sticker den i magen och jag ser denna mer som en akut spruta. Jag har ännu inte prövat den, men min mamma har och hon tycker att den häver der värsta men sen behöver hon fylla på med berinerten. Så nästa anfall som inte är så illa ska jag med mamma vid min sida testa Friazyren då jag inte vågar pröva den helt själv första gången. Det hade ju varit skönt dom dagarna då som mamma är på jobbet och jag är för dålig att kunna sticka mig själv och kunna ta denna Friazyr i magen och häva det värsta och sedan kan mamma komma och fylla på med berinert, eller så kanske jag blir så bra att jag själv kan fylla på med beriner. 

    Mycket text och mycket svåra ord i början det kan jag hålla med om. Men jag tröttnar aldrig på att läsa om sjukdomen för jag lär mig något nytt varje gång. Och jag tycker dessutom det är bra för mig som har sjukdomen att sprida den vidare, kanske till någon som har samma sjukdom eller kanske till allmänheten så folk vet att sjukdomen existerar. Tänk den dagen då man vet vad det är och dom på sjukhuset inte behöver klia sig i huvudet när man kommer in och har ett anfall, utan dom vet EXAKT hur dom ska göra. 

    Lite hemsidor om sjukdom:
    HAE Scandinavia - http://haescan.org/?lang=sv 
    En artikel, läkartidningen - http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/1/17651/LKT1203s99_103.pdf
    Socialstyrelsen - http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/hereditartangioodem 

    Bildresultat för hereditärt angioödem

    Den som säger att det är lätt att rida...

    ...ska ha en smäll i ansiktet, med en stol! För ridningen är inte lätt, det är enkelt att åka häst men det är inte lätt att rida häst. Och just nu är jag bara inne i en period där allt känns totalt meningslöst, jag suger på att rida, min hjärna kan inte koncentrera sig vilket ger resultatet att jag gör och vil lför mycket, men jag vet inte vad jag vill så Bubblan gör allt och lite till eller så gör han inget alls, typ så.. Det är så frustrerande och jag hatar dessa svakor som jag kan hamna i! Jag gör bara fel, tänker fel och allt blir då helt enkelt bara fel, så fel.

    Sånt pass var det idag, allt kändes pannkaka och Sofia fick hjälpa mig efter vägen. Vilket jag är oerhört tacksam vöer, för jag behöver bara höra orden vad jag ska göra och hur jag ska göra det, så kan min hjärna fokusera i några minuter och sen stänger den av. Men jag fick min lilla aha-upplevelse en gång under ridturen i alla fall, så den känslan kommer jag bära mig mig till nästa pass och den känslan av att göra det. Det är svårt att rida och ännu svårare är det när hjärnan inte riktigt vill sammarbeta med resten av kroppen, tur Bubblan står ut med mig där uppe  osm pilot, för idag kände jag mig som är världelös pilot! Men å andra sidan kan det vara bra att ha dessa svakor, för jag, personlig lär mig av dom, men dom är där emot inte roliga att gå igenom!

    Så känslan efter dagens pass var inte den bästa, men ja, det är bara att ta lärdom av det, resa sig upp igen och ta tag i det! 

    Tillbacka blick - Februari 2017

    The vampire diaries

    Som så många andra så gav jag denna serie en chans för flera år sedan, och jag fastande det kan jag erkänna efter som jag har sätt säsong 1 - 5 säkert hundra gånger nu, om och om igen och tröttnar ALDRIG. Dock såg jag aldrig på säong 6 - 8 då jag tyckte att serien spårade ur lite. I början var det mer spännande att se, det kom häxor, vampyrer, varulvar, the originals, halv vampyr och halv varulv, och sen spårade det ut totalt... Det kom mer och mer saker, magiska väsen och allt blev lite rörigt, det var svårt att hänga med riktigt och jag akn erkänna att jag tyckte att serien blev lite tråkig när Elena (Nina Dobrev) inte längre var med i serien då det blev någon förtrollning/häx aktigt så hon låg i "koma" medans hennes bästa kompis Bonnie kunde leva livet. En del gånger tyckte jag att det kändes lite överdrivet att alla gjorde så mycket för Elena så det spårade ur lite till, förstår ni hur jag menar?

    Nu har jag kollat på säsong 6 - 8 och som jag sa, det spårade ur totalt, det kom sirener, vissa som inte varit med i serien på många avsnitt och säsonger kom tillbaka för korta ögonblick som till exempel Klaus, en av The Originals. Djävulen och Helvetet kom också in och allt belv bara rörigt, Damon har under alla säsonger försökt göra det rätta men har alltid klantat till det, han och Stefan har väll klantat till det många gånger under seriens gång. Och just det här med dom tre sista säsongerna så känns det mer som att den som skapade serien insåg att den snart är slut och behöver få med så mycket som möjligt på bara tre säsonger, där av att det kan bli lite rörigt och mycket ibland! Men i alla fall, jag har kollat på serien och är fortfarande fast! Trotts allt detta så är den fantastiskt bra! Vänskapen, tilliten dom har till varandra, kärleken och allt där till, den är riktigt bra men samtidigt rörig och svår.

    Men sista avsnittet vägde nog upp till alla röriga avsnitt, sista avsnittet på säsong 8 var riktigt, ritkigt bra. Att man får se dom som lämnat serien genom att ha dött, ser dom och ser hur lyckliga dom är när dom får se dom som fortfarande lever, leva ett fint liv. Jag grät som ett barn när jag insåg vem som dött i serien, det trodde jag aldrig! Jag trodde aldrig att han skulle då. Jag vill inte skriva för mycket, för den som inte sätt serien! Me ja chockad blev jag och grät gjorde jag. Otroligt fint, men sista sekundrarna i avsnittet fattade jag inte... Men så är det!

    Så för att göra ett slut här, och kanske lova mig själv att inte titta om på denna serie för tiondegången så ja, skriver jag en liten lista här på lite saker från serien, det kan vara lite spoil, men jag lovar, du måste se denna serie!

    Favoritpersoner: Klaus, Katherine, Damon och Matt (Om jag bara för välja fyra)
    Gillar mindre: Cade, Kai och Tyler Lookwood
    Bästa avsnittet (alla säsonger): Sista, helt klart!
    Bästa säsong: Första och andra, måste jag säga, sen spårade det ur...
    Säsongens-kärlekspar: Bonnie och Enzo <3
    Snyggaste: Damon, såklart!
    Säsongens-chock: Att just han dog i sista avsnittet (vill inte spoila för mycket) ;-)
    Säsongens-WTF: Att Helvetet existerade och djävulen... när man trodde det inte kunde gå längre liksom...

    OCH EN SAK TILL, trotts att jag avslöjat lite här nu i mitt inlägg så trust me, du måste se denna serie! Se mina avslöjanden som lite godis för att vilka se alla åtta säsonger, det är värt det! Så värt det!
     

    Och lite bonus, GIF:s såklart!
    Bildresultat för the vampire diaries gifBildresultat för the vampire diaries gifRelaterad bildRelaterad bildBildresultat för the vampire diaries gifBildresultat för the vampire diaries gif
    Relaterad bild

    2018-01-04

    Gårdagen slutade med huvudvärk och sängen och det gav resultatet, vakna mitt i natten med huvudvärk och dagen startade med huvudvärk, ville mest bara dö! Men tog lite piller så var det bra sen och kunde åka vidare hem till min bror för att vara barnvakt åt hans barn. Så jag tillbringade min förmiddag med dom två, lekta, ritade, busade, gav dom välling och allt där till. Mysigt att få leka och mysa med dom, speciellt när man hade en sådan jävla morgon med huvudvärk och med tanke på gårdagen. 

    Men efter lite barnvakt blev det min berömda nudel-lunch och sedan drog jag och Sofia till stallet för att rida lite. Vi tg ut hästarna på en ridtur och hittade en en återvädsgränd bredvid reningsvärket i Lustebo, där vi kunde rida runt lite, som en tillfällig ridbana, medans vi väntar på svar för att få rida på en ny ridbana i byn, alltså, en riktigt ridbana. Vi red runt lite och jag hade som mål att få Bubblan kvick för skänkel, när jag ber om trav då är det trav på en gång som gäller. Vilket fungerade bra efter några varv med avsaktningar från trav till skritt. Kunde sedan trava på lite runt volten och sedan la jag in övningen avsaktning men bibehålla skritten efter vi saktat av, jag lägger gärna i förmycket broms så vi stannar istället, och det är inte så bra inför kommande tävlingssäsong, så jag måste lära mig att när vi väl saktat av från trav, fortsätta i skritt utan att det ser ut som att jag skiter på mig. Och gärna då också att vi håller ihop hela kroppen i avsaktningarna också. Efter det la jag in lite trav - halt - väga lite bakåt - framåt. Det gjorde susen och Bubblan blev riktigt nöjd och jag med. Sedan tog jag upp det igen med trav - skritt så jag får in i min kropp och mitt huvud att jag inte ska tänka halt hela tiden, det mesta i ridningen just nu hänger på vad jag tänker, hur mitt kroppsspråk är och allt där till, jag känner mig lite borta i huvudet, men jag är väll snart tillbaka! 

    Sedan skrittade vi hem och hästarna fick gå ut i hagen igen och mumsa på hö. Jag vill verkligen träna ordentligt nu inför tävlingssäsongen och jag ser också framemåt att vi ska åka iväg lördag den trettonden på en liten 'träning' om vi kan kalla det så, lite motivation liksom, rida i ridhus och bara få rida liksom! Längtar!

    En helt vanlig dag...

    ...när man lever ett liv med denna hemska jävla sjukdom. Inatt vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om, först fick jag en redig jäkla mensvärk och bestämde mig för att gå upp och blev sedan fast på toaletten med ett hemskt illamående, blev yr och kunde inte ställa mig upp, långt ifrån en nära döden upplevelse, men det kändes just då, som en nära döden upplevelse. Insåg där och då att det var verkligen inte mensvärken som gjorde detta, kände efter i magen och fick den där känslan: jahapp, fan också! Gick och la mig igen efter många om och men, lyckades somna om och vaknade igen när sambon gick upp vid sju-tiden. 

    Då var det bara att smsa mamma för att fråga om hon kunde komma hit och ge mig medicin, jag var då på tok för trött och påverkad av allt så jag kunte inte ta mig längre en till toaletten och tillbaka till sovrummet. MEN, det stora MEN:et kommer här! Mamma blev dålig redan igår och har legat i sängen sedan dess och knappt tagit sig till toaletten själv. Så hon kunde INTE komma och ge mig medicin, då hade jag alternativen, 1. vänta tills mamma kunde ge medicin, vilket kan ta en hel dag och då har det gått så pass långt med min mage att ja, allt kommer ut fler väg och ja, jag mår inte bra. alternativ 2. Ta medicin själv, jag sticker mig själv med nål och ger medicin, jag har stuckit mig själv tidigare, men det har inte gått så bra. Sista alternativet var att ringa svärmor som dessutom är utbildad sjuksköteska. Och tack och lov så kunde hon komma och hjälpa mig att sätta nålen och ge mig medicin. Det är en sådan SKÖN känsla att veta och känna att nu är medicinen inne, nu kan det bara gå åt rätt håll!

    Vilket det gjort, jag har legat i sängen och kollat på serier och ska nu äta lite nudlar och ta det lugnt självklart, det blir lugnt hela dagen och imorgon ska jag vara barnvakt åt fasters älskling eller älsklingar, får se om den ena är på dagis eller inte. Så nu vet ni att jag lever, men mår inte så bra. 

    Lista för 2017

    Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
    Jag startade min första westerntävling och tränade för Peter Ljungberg för första gången.

    Hur har ditt 2017 varit?
    Upp och ner och ner och upp. Mycket har hänt och jag har slagits med ångest, panik men också fått känna på känslorna lycka, kärlek och gemenskap. Det har varit ett roligt och lärorikt år och jag är minst sagt nöjd med det. Tackvare allt jag gått igenom, bra som dåligt, så har det gjort mig tusen gånger starkare, vad annars liksom.

    Blev du kär i år?
    Jag blev inte kär, jag har varit kär och har varit kär sedan 12 september 2010.

    Vilket datum från 2017 kommer du aldrig glömma?
    10 Juni, när jag tävlade för första gången och datumet som jag har glömt, men det det är datumet vi alltid åker till Norge varje sommar. Det är kring 26 Juni varje år. 

    Vad är din största framgång 2017?
    Att jag tagit mig så pass långt som jag gjort i ridningen och att jag slagits mot ångesten och lyckats vinna.
     
     
    Bästa köpet?
    Helt klart, utan tvekan: Volvo S80 V8 från 2006. Också årets dyraste köp!

    Vad spenderade du mest pengar på?
    Mat, bensin och alldelses för mycket skit.

    Gjorde någonting dig riktigt glad?
    Andra placeringarna när jag tävlade, min sambo och hund gjorde mig glad varje dag under året.

    Vilka sånger kommer påminna dig om 2017?
    Den där jäkla Despacito låten med Justin Bieber ha ha och kanske Sommar, sommar sol med JLC.

    Vem har du umgåtts med mest?
    Ja det är som alltid, Sofia och c/o och självklart sambo. 
     
     
    Har du haft ett förhållande under 2017?
    Ja det är klart och det har pågott sedan 2010 ;-)

    Vart reste du under 2017?
    Reste och reste, vi höll våran tradition att åka till Norge med bil och vi sover i bilen och gör allt i bilen när vi är i Norge. Hela resan är att just åka bil och sova i bilen. Till sommaren 2018 väljer vi dock bort bilen och checkar in på hytter/stugor efter vägen.

    Är det något du saknar år 2017 och vill ha 2018?
    Mer pengar...!!

    Vad gjorde du på din födelsedag?
    Den firade jag med min sambo, kinamat och massa mys!

    Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
    Mindre stress och ångest, helt klart! Och mer pengar, pengar gör alltid saker och ting bättre!
     

    Vem saknade du?
    Farmor och farfar.

    De bästa nya människorna du träffade?
    Dom är väll inte nya, har träffat dom ett fler tal gånger men dom är alltid lika goa och välkomnande och det är folket vi tillbringar våra clinik helger med i Sunne, Värmland.

    Vad vill du säga till dig själv inför 2018?
    Stressa mindre för i helvete, ta varje dag som den kommer, njut och glöm inte att ha jävligt roligt! 
     

    Tillbackablick - Januari 2017

    Året tvåtusensjutton har passerat i en rasande fart och jag kommer knappt ihåg hälften av alla saker jag har gjort under året, alla känlor jag känt, all ångest jag har slagits emot och allt annat som jag fått ta mig igenom. Men jag är nöjd med året och är redo för ett nytt år och hoppas att det kan erbjuda mig en massa roligt, lärorikt och spännande! Ni får en tillbaka blick från mitt år i bilder, tur man kan ta hjälp av instagram när minnet sviker en! 

    Jag har självklart minnen och ögonblick som jag minns och minns lite starkare en andra, till exempel våran fotografering i snön som vi gjorde i Januari 2017. Vi drog på oss kläningar och stod ute i minusgrader för att ta kort, det blev magiska bilder, men jag gör nog inte om det igen, ha ha. Så ett starkt ögonblick som jag vill minnas tillbaka till är just denna fotografering, ni ser bilder från fotograferingen längre ner!
     
     

    GOTT NYTT ÅR!

    Inte riktigt ännu, det är några timmar kvar på denna dag. Men dom kommer spenderas på isen, då vi ska köra lite bil och ha det trevlig med folk, och sen vad kvällen/natten erbjuder det återstår att se! Så jag önskar er läsare, redan nu ett gott nytt år, så hörs vi nästa år ;-)
     
    Bildresultat för fyrverkerier gif

    Fina tavlor till hemmet

    TILL KÖKET - Såser / Kryddväxter / Grundrecept 
     
    TILL BARNRUMMET - Multiplikation / På väg / In the air
    På nord och sydpolen / Alfabetet / Stora maskiner 
    På bondgården / I skogen / Dinosaurier 

    TILL SOVRUMMET / VARDAGSTUMMER / ANNAT RUM -
    Svenska spår / svenska horn / svenska lövträd

    Gårdagens ridpass

    Godmorgon! 
    Igår han jag inte riktigt skriva om ridpasset, så det kommer helt enkelt nu! Jag och Sofia tog en uteritt, som alltid, det är uteritt eller ingenting. Kan inte förstå som som rider i ridhus alla ridpass i veckan, men det är ju jag det! Ridturen igår tog oss till hammarsbackarna, och ni som följt mig förut vet ju att det är där vi brukar backträna hästarna, då det är lagom uppför och tråkigt att skritta nedför, precis som backträning ska vara! Och varför vi kallar dom för hammarsbackerna är för att vi rider förbi, kan man kalla det fabriken? eller något sånt som heter hammarprodukter, dom tillverkar bland annat stallinredning som boxar osv. Men till saken, vi red då i hammarbackarna och jag hade laddat med martingal på Bubblan för senaste ridpasset var han mer i luften med både ben och huvud när jag red, hade svårt att nå honom när han blir så där. 

    Till den början upptäckte vi att jag inte hade 'stopp' på mina tyglar så det var bara att hoppa och och byta tyglar med varandra, så perfekt, nu kunde vi fortsätta ridturen. Vi travade igång dom och snabbt där så var Bubblan snabb och fick galopp, då blir han så där att han vill galoppera och man gör allt i sin makt för att få ner honom i trav igen, ha ha men han kan galoppera så (ursäkta språket) in åt helvete långsamt så en del gånger är det omöjligt, men fick ner till trav några gånger, beröm och sedan fick han galoppera när jag bad om det, punkt slut liksom. Vi fortsatte med galopp när vi kom upp för första backen, sen kommer det lååååååånga backar där det är super nyttigt att bara rulla på i galopp eller så är det perfekt att öva galopp fattningar, vilket jag och Bubblan gjorde. Och justja, jag prövade ju martingal på Bubbla. Vet inte om det gjorde så mycket skillnad, men lite gjorde det nog.. eller, ja jag tror det. Kanske måste pröva det fler gånger innan jag bestämmer mig om det fungerar eller inte. Tur Bubblan är härdad och van vid att pröva nya saker!

    Fokuserade på att få rätt galopp, hålla galoppen, få ett bra avbrott och sedan andas några steg i trav och sedan fatta nästa galopp, jag kör varannan höger och varannan vänster vid galoppfattningarna, då får man honom med på noterna. Sen rullade vi på i galopp och jag fick fokusera på att lyfta Bubblan, lyfta honom så han inte går på bogarna och ger mig allt att bära, bära hans huvud, bogar och allt, det tänker jag inte göra. Men det gick bättre efter vägen, jag blir så arg när jag inte kan rida, därför är det bra att ha Sofia med som bara kan säga det jag ska göra, så jag får hära det och sen göra det. Det blir liksom hjärnsläpp, delux. Men efter lite arbete så kunde jag äntligen gasa på Bubblan så han fick springa fort, vilket han älskar! Han älskar att bara släppa kraven, höja huvudet och gasa, poch när han gasar här då paddlar han bara mer med benen, ha ha tur han i alla fall kan öka galoppen me dlängden på stegen när man ber om det också, där skulle vi bara springa så fort vi kunde, typ, 

    Men nöjda kunde vi göra den tråkigaste delen av att rida i hamamrsbackarna, skritta nedför igen, bra för hästarna att gå nedför och man kan arbeta dom där också, det kommer lite raksträckor där vi kan trava och jobba lite där och sedan skritta större delen av vägen hem, så dom är ju ordentlgit avskrittade när vi kommer tillbaka till stallet. 

    Varmt välkommen! till min blogg. Jag heter Marica och är 23 år gammal och jag brinner för hästar och hundliv och en massa annat. Jag bor i en by i Dalarnas skogar tillsammans med min sambo och våran snart två åriga Chihuahua Wilma. Jag har också i och med mitt brinnande intresse för hästar en fantastisk medryttarhäst som heter Buffalo Soldier som jag rider och även tävlar inom western.

    Här på min blogg kommer ni få ta del av mig och mitt liv. Jag kommer för det mesta fylla min blogg med min häst och hund men bloggen kommer även fyllas av annat intressant och ointressant som händer i mitt liv!