• STARTSIDA
  • MARICA
  • WILMA
  • HÄSTAR
  • KONTAKT
  • Min vanliga (o)tur

    Har tyckt att dagarna har rullat på bra, det ända tråkiga är att jag inte kommer ihåg vad jag gör om dagarna, veckorna och månaderna, det är en av anledningarna till att jag bloggar, för att kunna gå tillbaka och komma ihåg. Men detta hör också till mitt nyårslöfte som kommer vara att skaffa ett block och skriva ner mina dagar, ja man kan kalla det dagbok, men det kommer vara perfekt för mig att kunna läsa och se vad jag gjorde förra onsdagen, för sånt kommer jag inte ihåg, nakdelen med att ha en skadad hjärna och skadat minne efter sjukskrivning och allt där till. Men som vanliga så har jag sådan bra tur, eller kanske otur ska jag nog säga, jag föddes inte med guldskorna direkt och det fick jag minnas inatt när jag vaknade med att min sjukdom hade kickat in och givit mig uppsvällda tarmar så ingenting kom varken in eller ut, eller jo ut kom det, allt i magen kom fel väg... Magens innehåll tog halsvägen ut, vilket inte var trevligt.
     
    Och jag hatar verkligen hur man mår när det är dags och väl kommer till kritan att spy, ursäkte otrevligt samtalsämne. Man blir liksom så illamående så det bara snurrar, man svettas men samtidigt så fryser man, man skakar och ansiktet blir helt jäkla kritvitt när man kollar sig i spegeln, innan allt kommer upp. Och grejen är att det känns så bra efteråt, när allt kommit upp och illamåendet har släppt. Så i natt när jag vaknade vid kvart över tre så sprang jag raka vägen till toaletten och gjorde ifrån mig, somnade på toalettgolvet, illamående och md känslan att jag bara ville dö. Tog mig till soffan med en platspåse ifall jag inte skulle hinn till toaletten om jag behövde spy fler gånger. Somnade på soffan och vaknade X antal gånger och fick kontakt med mamma vid sex tiden på morgonen och bad henne komma hit när hon vaknat och ge mig medicin, jag var inte i skick för att ge mig själv medicin, så då har jag en helt fantastisk mamma som kommer hit och ger mig den, så allt blir bra fort. Ska jag vara ärlig så minns jag inte när mamma kom, jag hörde när hon kom, hon blandad medicinen, pratade med Wilma och sambon och kom sedan in i sovrummet och gav mig medicin. Jag halv sov och hörde sen när allt var klart att jag ska höra av mig sen när det blivit bättre.

    Och nu är det bättre, jag mår varken illa eller skakar, är dock lite rädd för att kroppen inte ska låta mig behålla något jag stoppar i den, men jag har ju inte fått magsjuka direkt, det här är min slags magsjuka med uppsvällda tarmar och skit, hemskt och det smittar inte till andra. Jo sjukdomen kan smitta över till mina framtida barn, men det är dom de. Jag önskar inte ens min värsta fiende denna hemska sjukdom. Men det bästa av allt är att det finns medicin när jag väl får dessa 'anfall' och medicinen börjar verka nästan på en gång, då kan man känna hur det börjar röra sig lite lätt i tarmarna, materialet som en gång setat fast i tarmarna för det har varit förtjockt för att kunna flytta på sig där inne, kan nu äntligen börja röra på sig och då låter det och trycket lättar, det är en sådan skön känsla! 
     
    Men nu mår jag bra, men jag stannade hemma från jobbet så mitt i allt kaos i morse så sjukanmälde jag mig till jobbet, då jag var bokad på jobb idag nio till sex. Men jag blev hemma och skönt var de, för jag hade aldrig orkat jobba idag. Jag har nu tittat klart på min serie, Riverdale. Älskar den serien! Funderar nu på att försöka hitta vart man kan kolla på Gåsmamman och sedan vänta in Sofia som ska komma med cola och nudlar till mig, det är ungefär den nivån på mat jag vågar stoppa i mig idag och utsätta magen och tarmarna för. Hoppas ni har en bättre start på denna helg en mig, min helg kommer bli lugn och ev lussekatt-bakning men vi får se hur jag orkar med det, det tar energi att svälla upp i tarmarna. 

    Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Varmt välkommen! till min blogg. Jag heter Marica och är 23 år gammal och jag brinner för hästar och hundliv och en massa annat. Jag bor i en by i Dalarnas skogar tillsammans med min sambo och våran snart två åriga Chihuahua Wilma. Jag har också i och med mitt brinnande intresse för hästar en fantastisk medryttarhäst som heter Buffalo Soldier som jag rider och även tävlar inom western.

    Här på min blogg kommer ni få ta del av mig och mitt liv. Jag kommer för det mesta fylla min blogg med min häst och hund men bloggen kommer även fyllas av annat intressant och ointressant som händer i mitt liv!