• STARTSIDA
  • MARICA
  • WILMA
  • HÄSTAR
  • KONTAKT
  • En helt vanlig dag...

    ...när man lever ett liv med denna hemska jävla sjukdom. Inatt vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om, först fick jag en redig jäkla mensvärk och bestämde mig för att gå upp och blev sedan fast på toaletten med ett hemskt illamående, blev yr och kunde inte ställa mig upp, långt ifrån en nära döden upplevelse, men det kändes just då, som en nära döden upplevelse. Insåg där och då att det var verkligen inte mensvärken som gjorde detta, kände efter i magen och fick den där känslan: jahapp, fan också! Gick och la mig igen efter många om och men, lyckades somna om och vaknade igen när sambon gick upp vid sju-tiden. 

    Då var det bara att smsa mamma för att fråga om hon kunde komma hit och ge mig medicin, jag var då på tok för trött och påverkad av allt så jag kunte inte ta mig längre en till toaletten och tillbaka till sovrummet. MEN, det stora MEN:et kommer här! Mamma blev dålig redan igår och har legat i sängen sedan dess och knappt tagit sig till toaletten själv. Så hon kunde INTE komma och ge mig medicin, då hade jag alternativen, 1. vänta tills mamma kunde ge medicin, vilket kan ta en hel dag och då har det gått så pass långt med min mage att ja, allt kommer ut fler väg och ja, jag mår inte bra. alternativ 2. Ta medicin själv, jag sticker mig själv med nål och ger medicin, jag har stuckit mig själv tidigare, men det har inte gått så bra. Sista alternativet var att ringa svärmor som dessutom är utbildad sjuksköteska. Och tack och lov så kunde hon komma och hjälpa mig att sätta nålen och ge mig medicin. Det är en sådan SKÖN känsla att veta och känna att nu är medicinen inne, nu kan det bara gå åt rätt håll!

    Vilket det gjort, jag har legat i sängen och kollat på serier och ska nu äta lite nudlar och ta det lugnt självklart, det blir lugnt hela dagen och imorgon ska jag vara barnvakt åt fasters älskling eller älsklingar, får se om den ena är på dagis eller inte. Så nu vet ni att jag lever, men mår inte så bra. 

    Varmt välkommen! till min blogg. Jag heter Marica och är 23 år gammal och jag brinner för hästar och hundliv och en massa annat. Jag bor i en by i Dalarnas skogar tillsammans med min sambo och våran snart två åriga Chihuahua Wilma. Jag har också i och med mitt brinnande intresse för hästar en fantastisk medryttarhäst som heter Buffalo Soldier som jag rider och även tävlar inom western.

    Här på min blogg kommer ni få ta del av mig och mitt liv. Jag kommer för det mesta fylla min blogg med min häst och hund men bloggen kommer även fyllas av annat intressant och ointressant som händer i mitt liv